+

En liten inblick i hur allt startade

En kall vinterdag frågade Emma sina vänner runtomkring om de kunde tänka sig att hänga med på en liten vintertur i närområdet för att tälta, äta gott och snacka skit. Ingen var överdrivet taggad eller så hade de andra planer. Emma visste att hon hade de bästa äventyrsvännerna som fanns, men kände att det minsann fanns utrymme och behov för en till. Hon började skriva på forum och söka vänner som kunde hänga med ut i ur och skur. Så helt plötsligt fick hon nys om en hemsida för människor som söker andra äventyrsvänner och bestämde sig för att skapa ett konto.

Hemsidan påminde om det gamla goda Lunarstorm. Det var daterat i layouten men likväl tilltalande, här hade man inte lagt ner tid på att det skulle vara så sterilt och opersonligt för att se snyggt ut. Här var en hemsida där fokus snarare verkade ligga på själva syftet med människorna som sökte sig dit. En bild på en kille som satt på huk i öknen dök upp, Harald.

Emma tänkte inte så mycket utan skickade iväg en liten "gillning" på hans beskrivning. En äventyrare från norr med en liten dotter på snart 3 år. Det som stod i Haralds profil skrek potentiell äventyrskompis utan dess like.

Strax innan jul träffades vi för första gången, nedanför Rödbergsfortet i Boden. Harald satt i bakluckan på sin bil och väntade. Han tror inte på Emmas version än idag, men en känsla av "det är honom jag väntat på" dök upp hos henne. Vi tog en promenad upp för berget och plumsade i djupsnö. Något Harald inte var så bra att avstå ifrån, trots sin nyliga operation som fortfarande läkte. Efter en lång promenad med konstant prat, valde vi att åka till ett till berg och prata vidare. Så vi styrde om bilarna och åkte till Gruvberget. Emma var helt klart fascinerad över denna Harald och allt han berättade om samt det intresse han visade och att han höll igång konversationen och frågade vidare om allt mellan himmel och jord. 

När dagen var slut, hade Emma en känsla inom sig att detta inte var en person hon endast ville ha som en till äventyrskompis. Vi höll kontakten och sågs igen i snöstorm i Boden innan Harald bokade sin första resa ner till Göteborg, som blev inställd på grund av en annan snöstorm. Men Harald är den mest tålmodiga person som Emma har träffat och räds inte en snöstorm och inställda SJ-avgångar. Han var snabb på att lösa situationen och kom några veckor senare. Under tiden hann vi dejta via Zoom och kunde på distans ha gemensamma filmkvällar, matlagningstillfällen, ölprovningar, museum-tours online och även escape rooms. Vi pratade om livet och våra svagaste punkter, våra mål och drömmar och känslor. Allt som fanns på djupet och som man vanligtvis kanske inte hinner eller har anledning att tala om så nära inpå att man träffar en person man vill öppna upp sig för.

Emma visste från den dagen hon såg Harald sitta i sin baklucka, att det här var killen hon väntat på. Hennes magkänsla sviker sällan och denna gång blev den bekräftad med det hennes hjärta så snart också kände.

Och det roliga till historien är att Emma faktiskt träffade Harald 3,5 år innan detta, när hon hoppade in på Naturkompaniet Luleå en dag för att stötta under sommarsemestrarna. Hon hade jobbat på NK några år tidigare och hade kontakt med Jonna som var chef och ville givetvis hjälpa till när hon kunde och Jonna behövde. Emma och Harald jobbade ett arbetspass ihop och nu i efterhand är det tydligt att vi var på helt olika stigar i livet och vårat fokus var såklart någon helt annanstans. Harald såg dessutom inte ut som han gör idag riktigt, så första gången vi sågs "på riktigt", 3,5 år senare, visste vi inte om att vi hade träffats några år tidigare. Emma minns dock att hon var väldigt fascinerad av honom på den tiden och alla hans äventyr han pratade om. Vi sa hejdå efter arbetspasset och sen slingrade sig våra stigar åt motsatta håll, innan de så småningom började vrida sig till en gemensam riktning och styrde kursen mot nya äventyrsvänner.